halsinglandsdansteater

Idag regnar det och är 15 grader i Urumqi, när vi kom hit var det 37 grader varmt kl 8 på kvällen.
Jag befinnder mig precis i Centralasien. En plats jag inte visste så mycket om alls innan jag bestämde
mig för att resa hit. I staden finns några torg och några parker, de är alla välbesökta. Det är unga och gamla,
från flera kulturer som äter, leker, gympar, sportar, musicerar och dansar varje kväll i veckan.
En grupp som bor här är Uigurer. De får mig att tänka på perser, araber, mellanöstern.
Där dansar först mest män, de liksom visar upp sig med långsträckta kroppar och öppen
och ståtlig bröstkorg. Runtom står vi som tittar, kvinnor och män, barn, gamla unga.
Rätt som det är kliver det in någon, ofta en kvinna, hon dansar fram till en av männen som
visat upp sig. De dansar tillsammans. Han med utsträckta armar och axlarna guppande, knäna är lätt böjda så att
hela han sviktar när han gör sina steg. Kvinnan jobbar mycket med händerna, ser ut som en blandning mellan
flamenco och romsk dans. I övrigt verkar det helt fritt, att göra som man vill. Men så händer det plötsligt att
det bildas ett mönster. Kanske finns det där kanske finns det bara i mitt huvud för att jag söker det.
Riktning och ordning infinner sig (kanske) under några sekunder. Sen övergår det till det där helt spontana
igen.

De som bor här säger att vem som helst får hoppa med och dansa, och man behöver egentligen inte
kunna nåt, bara vilja. Så ni förstår att jag går och funderar på om jag ska våga eller ej. De pratar inte
engelska här så det får bli en ordlös kommunikation. But...what the hell.... I'm a dancer..yes?

/ ha det gott och glad midsommar på er :-) / stora skutt :-)