dumhet... ja en svår sak

Ja, hur är det nu med klokskapen hos den som levt ett tag?
Med tanke på gårdagskvällen inte så lysande.
Det där med att veta när man ska lyssna på kroppen istället för
skallen eller att ta i litet när det blir uppförsbacke är en svår balansgång.
Själv är jag sådan att jag försöker tills jag är överbevisad att det inte går.

Jag ville en sak och kroppen en annan. Så enkelt var det igår.
Jag ville kunna, ville göra och ville klara av, ville utmana mig själv för att
jag tyckte att jag behövde det. Jag ville gå vidare, utvecklas och känna att
jag dansade. Kroppen däremot ville ta det lugnt, vila, reparera sig.
Men jag tryckte på för att undersöka ifall jag bara underpresterade i förhållande
till min (vad jag vill klara) kapacitet. Till slut fattade även jag att det var läge
att kliva av.

Sitta och titta på, ja det lär vi oss mycket av. Jag känner mig själv för väl.
Inte kan jag sitta och titta på, är jag där så är jag på golvet, punkt och slut.
Det är för roligt helt enkelt. Titta på, vad är det?
Nej, göra själv ska det vara.
Och så går det som det går. Dumt? Ja! Dålig förebild? Ja utan tvekan.

Det är svårt när jaget i skallen fortfarande är 14 år, jag tror att kroppen kan
klara allt, och kroppen är snart 45år. Den klarar inte allt. Det finns ett glapp
mellan min idévärld och min sinnevärld. Någonstans har jag inte fattat att
kroppen åldrats, för jag i skallen vill ju, och kan ju.
När ska man lämna? När ska man berätta för sig själv att det är dags?
Inte vet jag.

Hur gick det nu med mitt knä?
Ingen aning. Det är i alla fall överansträngt. Inte för all sorts aktivitet men
definitivt för en del saker. Det verkar som en muskel och nerv-grej.
Det somnar i foten och stränar i vaden och bakre låret. Det smärtar på köttdelen
insida knä samt i knä under skålen och på insidan ovanför och nedanför knäskålen.
Jag vet inte vad det är och det känns inte hela tiden, det dyker upp när jag sträcker
igenom och lägger tyngd på benet. Det betyder att piruetter av alla slag på sträckt ben
är knöligt, även battements. 

Men, jag kan inte nog upprepa: lyssna på kroppen! Inte bara på knoppen. Det gäller er 
som vet med er att ni fungerar som jag, pressar er själva bortom de kloka tankarna. 
Några mår bra av att pressa sig också, t ex. de som har svårt att släppa taget om 
tankekontrollen. Det finns inget råd som gäller för alla. De som vet att de funkar som jag
kan lyssna på det här. Ni andra får lyssna en annan gång.   

                              Kram på er alla! Dans på måndag: balett, big, scream och spök. / stora skutt

Kommentarer
Postat av: sara

(gilla)

2010-02-09 @ 21:10:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0