halsinglandsdansteater

När vi ska arbeta med att förbättra behöver vi så klart veta dels var vi befinner oss, dels
vart vi ska/vad vi ska åstadkomma/hur det ska göras.

Varje pedagog har ett antal skilda sätt att beskriva och berätta hur det ska gå till och
olika sätt att visa var eleven befinner sig i förhållandet till det önskade målet.
Så lång är det bra.

När jag som elev får en instruktion; kom upp på höften när du gör piketpiruetter, just nu hänger din tyng på det benet och gör så att du inte har stabilitet i din kropp. Vi tränar det här på floorpasset i den här (visar övningen)
övningen.  

När jag som elev får en instruktion - behöver jag själv sträcka mig för att faktiskt förstå. När jag inte förstår
ska jag inte nöja mig med att säga till mig själv "min lärare kan inte förklara så att jag kan göra den här grejen"
jag ska självklart kämpa för att själv hitta min väg fram till det önskade målet. Se på de andra, hur gör de?
Läsa i böcker om ämnet, slå på nätet för att se vad som finns, se på dansfilmer..... och framför allt öva öva öva.


Att anstränga sig och inte..... och nåt där mitt emellan
Något jag tänkt på många gånger är - varför händer det inte?
Jag tittar på när elever rör sig i olika mönster i danssalen, de går alla åt
rätt håll på rätt slag i musiken , men det fattas liksom något, det händer inte.
Benet som ska kicka, kommer upp till viss del men det blir inte snabbt och bestämt.
Det blir halvsnabbt, man kan nästan se benets skugga släpa efter.
Vid stången ser jag ben som ska vara stenhårda röra sig i ett mönster som en jêté.
Men det är ingen jêté, det är bara ett ben som halvt om halvt rör sig i ett bestämt mönster.


Jag har många gånger hört min kollega säga "sluta markera, börja dansa" 
Jag tänker varje gång: "oj, pinsamt, att bllir ertappad med att inte anstränga sig, inte vilja" 
Men jag är inte säker på att eleven som markerar valt att markera. Jag tror nog att den eleven
upplever att den anstränger sig. Ja, så tror jag faktiskt. Då undrar jag.... hur, på vilket sätt 
ska läraren säga/ göra som kan få eleven att se och känna skillnaden på att markera och 
på att dansa. Att visa, hjälper inte, det har vi provat. Att skrika och peppa, hjälper ett fåtal 
och bara en liten liten stund. Att prata har inte hjälpt hittills. Så hörrni, tänk till om det här 
och.... hitta en modell som fungerar för dig själv. 
Jag vill bara säga en gång till: du ska inte sluta jobba/dansa när det blir uppförsbacke och du 
måste ta i för att klara det, då ska du ta i än mera. Det är då du slutar att markera och 
börjar att dansa. 


Igår, var ett särskilt pass. 
Några elever sökte upp mig under dagen och lade fram önskemål om undervisningens
utformning. Jag har försökt att tillmötesgå dessa önskemål. Om jag nu gjort någon ledsen
eller osäker på sitt förmåga var det inte avsikten. Avsikten var, som jag försökte säga 
under träningspasset att - tydligt berätta för dig var du står och vad du absolut behöver arbeta med 
för att gå vidare. 

Kom ihåg! 
De som får instruktion/korrektion och arbetar aktivt med det  (det syns - vi lovar) får genast fler
saker att arbeta med. 

De som får instruktion/korrektion och inte arbetar aktivt med det (det syns också) får inget 
nytt att arbeta med. Först måste man erövra det man redan fått. Vissa moment bygger på varandra. 

Ibland låter vi er arbeta ifred, utan att värdera varje sak ni gör. 
Vi mår själva bra av det, att få dansa utan att bli värderad. 
Ibland låter vi er inte vara ifred en enda sekund, det tror vi 
är ett bra  komplement. / må gott.... floor på torsdag... men ikväll.... Hannas klass.. :-)