halsinglandsdansteater

Vaknade kl 05.00 och gjorde mig redo för att köra bilen till Ekerö, Stenhamra.
Mötte hanna Rosén vid ICA kilafors kl. 06.00 och vi plockade upp Emilia och Mathias
kl. 07.10 i Gävle. En lång dag väntade. Vi åkte mot UMR's kongress för att spela
K.P. För några dansare var det här den första turnén.

Att göra turné, stor eller liten, sätter dansaren på prov. Det är lätt att vara bra hemma
(i danssalen, folkets hus scen eller brotorget) där man vet vilka som tycker om en och
inte, vem som är bättre och inte. Hemma är man känd och de som finns runt omkring
en vet vem man är och vad man kan, vad de kan förvänta sig.

På turné, på annan plats, där måste man själv stå för det man gör och visa det.
Hur bra är de som sitter i publiken? Tycker de ens om dans? Tänk om vi blir dissade?
Hela den sitautionen skapar en situation som utsätter dansaren för stor press.
Hur var och en sedan hanterar den pressen är olika.

1) Att låta det osäkra ta över, bli rädd, omotiverad och liten
2) Att modigt hoppa in i det och känna efter även om man är skiträdd
     och lära sig av det
3) Att faktiskt verkligen stå för det man gör och det man valt, att peppa sig
     sig själv. Det jag har är min kropp och så länge jag har den är det bara
     upp till mig. Publiken behöver inte älska mig, det gör jag själv. JAG ÄR BRA!

Jag tror att flera av dansarna växte i sina egna ögon i går.
Scenen var 3x9 meter - visst trångt men möjligt.
Osäkert med ljud och ljus, tid för föreställning.
Den här tiden har jag fått, det här uppdraget har jag sagt ja till, hur kan jag bäst använda
det?
Jobba med det som är positivt, det som du sagt jag till och för.
Gruppen gjorde en mycket mycket fin föreställning och hela publiken
ställde sig upp på två sekunder i ett gemensamt vrål och med klappande händer.

JAG VILL BARA SÄGA: STRÄCK PÅ ER..... NI ÄR VERKLIGEN FANTASTISKA, ALLIHOP!

                                           / stor kram från Danshäxan :-)