danshäxan reflekterar efter auditions sista dag
mycket jag lär mig. Inställningen sätter nivån och styr min motivation.
Min motivation bestämmer hur fokuserad jag kommer att vara och med
vilken ansträngning jag kommer att arbeta. Inställningen är något jag väljer själv.
En positiv intällining väljer jag när det är något jag verkligen vill. En negativ inställning
väljer jag när det jag ska göra känns obekvämt på något sätt. Den negativa inställningen
smittar av sig på mina kurskamrater och gör även att dessa blir osäkra och splittrade.
En negativ inställning tillåter mig inte att utvecklas efter mina bästa förutsättningar.
En negativ inställning gör mig begränsad, inte närvarande, inte tillgänglig, inte mottaglig
för förändringar, inte motiverad. En negativ inställning gör mig helt enkelt ledsen.
Jag har som paroll: du väljer själv hur mycket du lär dig.
Så är det väl i hela livet. Jag har alltid ett val. Jag väljer alltid hur jag hanterar en situtaion.
Själv försöker jag att se varje ny situation, positiv eller negativ, som en möjlighet till något
nytt och oväntat. "Hur kan jag bäst använda den här förutsättningen?"
"Vad kan jag göra med den här situationen?"
T ex. Tåget är försenat och jag missar början på teaterföreställningen i Gävle.
"Hur kan jag använda väntetiden på bästa sätt så att den blir trevlig och meningsfull?
Då kan jag exempelvis välja att titta på människor och ta in dem, lära mig något av hur de rör
sig, fundera över vilka de är, göra mig en historia som jag sedan kan berätta.
Jag kan också ta fram en bok och läsa under tiden. Många gånger tar jag fram ett block
och skriver på någon ny koreografi. Det händer också rätt ofta att jag skriver poesi när jag
väntar. Någon gång känner jag att jag vill unna mig något enkelt men roligt. Då köper jag
någon glassig tidning och drunknar i den.
Jag skulle lika gärna ha surnat ihop och låtit den negativa energin sluka mig.
"Nej, nu missar jag ju pjäsen, skit också"
"Jaha, ska jag bara sitta här och vänta nu? Bortkastat"
Tänk att jag också gjorde sökningen till HDT
Om jag kom med i HDT den här svängen skulle jag förmodligen tänka
"Wow, vilken chans för mig att få hjälp med min utveckling. Jag tänker ta den.
Jag ska göra mitt allra yttersta varje lektion och ta den möjlighet som mina
lärare ger mig och lyssna på alla korrigeringar och tips. Jag vill se hur bra jag
kan bli."
Jag skulle nog inte tänka:
"Ja det var väl tur att jag kom med. Hade jag inte kommit så skulle jag tycka det var
konstigt. Jag är ju faktiskt bland de bästa. Nu har jag mitt på det torra. Jag har kommit
in och nu så är det bara att dansa på tills nästa audition."
Om jag inte kom med den här gången skulle jag nog tänka:
"Okej, jättetrist. Vad är det jag saknar? Vill jag verkligen vara med i gruppen?
I så fall ska jag verkligen se till att skaffa mig det som krävs den här terminen."
Jag skulle nog inte tänka:
"Nehej, och varför kom inte jag med då? Jag var ju i alla fall inte sämst. Jag hade ju
bara en dålig dag, får man inte ha det? Om jag ringer och tjatar så tar de nog in mig.
Eller så skiter jag i att dansa. Ja för nu är det inget roligt alls och dans ska ju vara roligt
eller hur? "
Hur tänker du? Svara gärna med kommentarer! / kramar på er....
Jag har funderat på det där ett tag nu... Frågan är enkel men svaret var mer komplicerat än jag trodde. Efter vad jag förstått är Hdt inte nödvändigtvis gruppen för de dansare som klarar av svårast steg på audition. Det är en grupp som anstränger sig och kan jobba bra tillsammans för att ge bra resultat på scenen. Vilken grupp ni söker är olika varje år...? Därför tänker jag att om jag inte kommer in är det synd. Jag blir ledsen förstås, men då jäklar ska jag jobba för att uppfylla de kvalitéer jag saknar för tillfället och ge järnet på nästa audition. Vem vet, kanske är jag då plötsligt rätt för gruppen igen? Kommer jag in blir jag förstås jätteglad! Men jag tänker fortfarande göra mitt bästa på lektionerna och försöka utmana mig själv för att hela tiden bli en bättre dansare. Jag ska ju bli bäst i världen, sådetså! ;D
Om jag kom in skulle jag blivit otroligt glad och stolt. Jag skulle bli glad för den chansen jag får. Chansen till utveckling! Om jag ej kom med skulle jag inte bli ledsen utan tänkt att hittills har jag inte de kunskaperna och kvaliten som behövs. Det skulle bli en morot så att man skulle fortsätta kämpa, så att man får den kunskapen och den kvaliten. Jag hade då tänkt att det är i motvind en drake lyfter! /peter
Ja.... det är en grupp vi söker... och nu har vi ett riktigt härligt gäng. Ni tänker klokt... fortsätt med det. Kämpa för er egen skull och för varandra.... / cam
