halsinglandsdansteater

Sällan har jag känt mig så glad, tillfredsställd och säker som jag gjorde i torsdagskväll när jag
åkte hem från repetitionen av KP. Vid femtiden klev det in en grupp dansare som alla visste
varför de var där, vad de skulle göra, som litade på varandra, respekterade varandra och kunde sitt 
innehåll. Efter en kortare teknikuppvärmning, där alla var knäpptysta, superfokuserade, ställde vi 
i ordning till genomdrag. Trots att alla hade luckor sa de ingenting utan klec in i föreställningen som om 
det fanns publik där. 

Även fast dansarna glömde repliker och ordningen på dem och tappade någon rörelse så spelade 
det ingen som helst roll för slutresultatet. 

Alla, jag menar alla, hade landat i föreställningen och sin roll. Man visste varför man var där och det märktes.
Nu dansade alla med koncentration, med innehåll, stora tydliga rörelser och säkerhet - det spelade ingen roll
att det fattades rörelser. 
När musiken startade reste samtliga tillbaka till sina karaktärer - bara så där.......
Ilskan.. ja den fanns där, det goda kärleksfulla och annorlunda - ja det fanns där, det onda och hårda -
ja det fanns där. Det är som att cykla - kan man det så kan man det. 
Nu till några personliga kommentarer. 

Hanna R - din hälsa höll, du jobbade oerhört snygg och den här rollen är som gjord för dig.....
                    karaktären sitter som en snöboll i en blöt lovikkavante. Ren och stensäker!
Hanna L - rollen verkar sitta lika nära dig som kroppsstrumpan gör på din kropp. Jag måste bara ha 
                   väntat på dig för att det här är din roll. HELT ORÄDD!
Mathias - du dansade hela tiden, inte rörde dig, utan dansade. Snygga långa rörelser. ORÄDD! jobbade supersnyggt
                  med både offret och gruppen - smälte in bra i sammahanget när du bytte uppgift. Allt hade fallit på plats.
Nea - borta är det förut spretiga och du har hittat ditt center. När du dansade solot så var det en ung vuxen som 
           dansade - tonårskroppen har lämnat danssalen. Snyggt, säkert... replikerna är självklara och ditt fokus! 
Maja- ja att du var sjuk sinkade inte din karaktär, du har hittat tyngden och kan bli arg, hela föreställningen 
           satt den skulle. Du har verkligen mognat in i hela föreställningen. SUPER!
Stina- du höll ditt fokus oavsett vad de andra gjorde, din ilska och hela du är klockren. Levererade med stort 
           mod och träffsäkerhet, du gav verkligen allt!
 Frida - det här var så skönt för mig, att se dig skratta, att se dig hitta lusten till att stå på scenen, att jobba i ensemble
              och att bara bli så bra som du faktiskt är. Den här föreställningen har växt sig fast på dig. Du ska vara i den här
              gruppen......och vilken lyhördhet föreställningen igenom.
Kristin - du hade ju faktiskt inte gjort den här på riktigt, och aldrig i skarpt läge. Men vet du, det kan ingen tro. 
               Hur i hela fridens dagar kunde du gå in och leverera det där? Stensäkert, snyggt, övertygande...
               Vi tar av oss hatten! 

Ja hörrni.... Emilia och jag själv pratade om det här och vi är båda så nöjda att var tvungna att prata en gång till
för att vi inte riktigt fattade hur bra det var. Egentligen behöver ni inte oss. Ni har tagit över föreställningen 
och ansvaret för den också. Ni kommer att låta rollerna växa ytterligare, spännande. Tack kära ensemble
och meddansare för en fantastiskt trevlig upplevelse! / kram från cam och em. :-)