brev från jessica.... en gammal hdt'are

Rör på kroppen!

  

Mitt namn är Jessica Engberg och dansade i HDT för några år sedan, efter det så gick jag ett dansgymnasium i Linköping. För någon vecka sedan träffade jag på Camilla på gymmet och vi började såklart prata om hur det gick med dansandet och livet. Efter en skaplig diskussion så frågade Camilla om jag ville skriva några ord till er blogg och berätta hur det är att vara dansare och gå på auditions och vad som krävs av oss som individer. Jag sa att självklart kan jag göra det men när jag satte mig ner så insåg jag att det inte alls är lätt att skriva om det jag gör varje dag. Efter många om och men så har jag i alla fall lyckas plita ner några meningar som förhoppningsvis kan vara till hjälp om inte annat intressant att läsa.

  

Jag har dansat sedan jag var 8-9 år och är nu 19 så lite bör jag ha lärt mig ;).

  

Nu när jag sitter här och ska skriva om mina erfarenheter så försöker jag minnas hur jag tänkte när jag dansade i HDT och minns (med ett litet leende) hur jag verkligen hatade all teknik träning, hur tråkigt som helst. Nu när jag har gått en dansutbildning så känns det lite roligt, för jag tycker att tekniklektionerna kan vara det roligaste på hela veckan (nästan i alla fall). Det är ju det som gör att jag kan använda min kropp, utan den träningen så skulle jag inte ha utvecklats någonting, det är den jobbiga träningen som gör att jag kan bli bättre på att ta koreografi och använda min kropp, jag utvecklas. Utan musklerna som man bygger upp under alla tekniklektioner kommer man aldrig att få till en koreografi så bra som man vill. För att inte tala om att man skulle skada dig själv. Så kämpa på med alla små teknikövningar, jag tycker personligen att floorbarre har hjälpt mig väldigt mycket! Jag har verkligen lärt mig hitta rätt muskler att jobba med och lärt mig använda "stå"-benet på rätt sätt!

  

  

Angående auditions så är det nog det något av det roligaste jag har gjort. Jag har under det gångna året varit på audition i Rotterdam, Amsterdam, London och Dundee (Skottland). Hur lärorikt som helst! Det var så nervöst och spännande. Det som gjorde det hela mer spännande var att det blev som en hel resa. Det som jag antar att alla är rädd för när det gäller att gå på auditions så är det att få ett nej. Men jag kan säga att det inte alls var så hemskt som man tror. Jag kom bara in på skolan i Dundee vilket nog var bra, för jag kände själv att det var lite för hög nivå på de andra skolorna. Jag gjorde jag auditions för att lära mig, ha roligt och få erfarenhet. Visst kändes det surt att höra det där fruktade nejet men på något sätt så kändes det bra. Det är även många skolor som inte tar in folk direkt efter gymnasiet utan de vill att man ska gå en förberedande utbildning först. Så jag vill bara säga att om ni vill fortsätta dansa så tveka inte på grund av auditions. På skolan i London så var det 300 som sökte från hela världen och skolan tog in 30 stycken och när jag var där så var det alltså folk som sökt i flera år och fått nej på nej men ändå inte gett upp och till slut så har dom det som krävs. Det man heller inte får glömma är att alla är olika så vissa kan komma in på en skola första gången även om de inte har dansat så länge. Så det finns liksom inget sätt att förutspå vem som kommer in och inte. Tänk även på att alla skolor har sin egna stil så det kan vara det att man inte har samma mål som skolan och därför inte får en plats. Så ett nej betyder verkligen inte att man är dålig, det finns så många olika anledningar till att man får ett eventuellt nej. Så om ni vill, så sök så mycket ni orkar för det är helt klart en upplevelse. Låt er inte hindras! (vet med mig att det låter klyschigt men det är så det är).

  

Jag kommer att flytta till Skottland nu på måndag (24:de augusti) så om ni är intresserade av att veta mer så kan jag gärna skriva lite om hur det är, vad vi får göra och lägga ut lite bilder!

  

Hoppas att läsningen var duglig ;)

  

Ha det fint och kör hårt, man kan bara man vill!

  

// Jessica


Kommentarer
Postat av: Hanna Li

Anledningen till att en klyscha är en klyscha är för att den är sann...



Jag ser gärna att du skriver och lägger ut lite bilder. Alltid roligt att se hur det går till ute i stora vida världen!

2009-08-21 @ 22:30:16
Postat av: emelie olsson.

skönt att få höra hur det kan vara där ute, & varför dom just kan säga nej till en. fast man kanske inte är dålig..

håller med hanna där, skriv gärna mer och lägg ut bilder. det blir intressant!

2009-08-23 @ 19:23:28
Postat av: Peter

2009-08-23 @ 23:12:54
Postat av: Peter

Skirv mer! Intressant :)

2009-08-23 @ 23:14:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0