halsinglandsdansteater

Hej alla glada!
Jag pratade med Camilla här om dagen. Vi pratade om chanser och vägar i livet, att bli vuxen helt enkelt. Jag insåg då hur fort tiden har gått och Cam frågade om jag inte kunde skriva något som hon kan lägga upp i sin blogg till er.
Hon ville att jag skulle skriva något om att ta chanser och det fick mig att tänka till och jag vet inte alls om det jag skriver kommer att vara till någon som helst hjälp för er men jag tänkte berätta lite om mitt år för er, dela med mig av min erfarenhet.
För ett år sedan stod jag på scenen i bergvall med hela min klass och vuxenlivet kändes så otroligt långt borta. Ändå så visste man att man snart skulle checka ut. Checka ut från Bergvall och skolan, tryggheten.
Studenten var en otrolig lycka och vi grät och skrattade. Det var helt klart en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Jag hade klarat det. Jag hade klarat mig igenom alla år i skolan och nu stod jag där, redo att ta mitt kliv ut i vuxenvärlden.
Jag tror inte att jag faktiskt insåg att jag tagit studenten förrän skolorna börjat igen.
Jag valde att inte studera vidare på en gång. Jag hade fått nog av skolan. Att gå på estetiska programmet har vart de 3 roligaste åren i mitt liv, men jag hade ingen lust att sätta mig i en skolbänk igen. Jag ville upptäcka världen.
Istället för att studera valde jag att åka som au-pair till England. Snacka om chansning. Jag åkte till ett land jag aldrig tidigare satt min fot i, utan att känna någon över huvud taget. Jag kände knappt familjen jag skulle jobba hos och gissa om jag var nervös när jag satt i bilen på väg till Arlanda.
Väl här känner jag på något sätt att jag hittat lite hem. Jag älskar England och folket, kulturen. Ja allt!
Det var dock inte det enklaste att komma ny till ett ställe, där folk dessutom inte pratar så som man är van. Jag hade ju läst Engelska i skolan men tonåringar här, precis som överallt, har ju slang ord. Jag hittade bra kompisar att umgås med och det tog inte lång tid förrän jag hängde med i vad som sades även fast de pratar otroligt fort och mycket slang.
Det har inte vart smärtfritt här nere alla gånger och jag har fått jobba hårt. Det är svårt att vara borta från familj och vänner en så lång tid. Jag var här nere från augusti till december utan att se min familj en enda gång. Sen åkte jag hem 10 dagar över jul. Nu är det April och jag ska ikväll få träffa min pappa och min bror första gången sedan jul. Mamma kommer också ner men hon var ner en gång i februari också.
Helt ärligt har det funnits dagar när allt här har känts hopplöst och jag har saknat familjen så mycket att jag ringt till mamma och gråtit. Jag har tur dock för min mamma är otroligt bra på att stötta mig och efter att ha pratat med henne en stund har det känts mycket bättre. Det har som sagt vart jobbigt ibland, men det var värt det. Jag tog chansen och åkte och det har vart värt det. Fick jag chansen igen så tog jag den på en gång! Utan att tveka en sekund! Man måste våga chansa för att vinna brukar folk säga och så är det. Tänk vad jag vunnit mycket på de här månaderna här nere. Jag har utvecklats som människa i mig själv och lärt mig bemöta olika människor på ett bra sätt.
Nu får vi se vad mitt nästa äventyr blir. Inte långt tills dess att det är dags att hitta ett nytt eftersom mitt år här snart är över. Jag känner fortfarande inte att jag vill plugga vidare. Jag vet ju inte vad jag vill bli riktigt. Men jag vet en utbildning jag är intresserad av så jag tänker söka den iaf. Man vet ju aldrig, kanske det inte finns jobb att få, eller kanske jag ångrar mig och känner att jag vill plugga. Lika bra att söka så jag har något att falla tillbaka på om mina äventyr skiter sig, livet är oförutsägbart så man vet ju aldrig.
Jag känner att England passar mig som handsken och att stanna här vore kanon. Får jag chansen att stanna så tar jag den. Jag tog den tidigare och den förändrade mitt liv. Jag ångrar ingenting!

Alltså, alla människor kommer någon gång ställas inför ett val. Alla kommer någon gång ges en chans som kan förändra allt. Frågan är då om man är modig nog att ta chansen. Vi är fortfarande unga och det finns ingenting som säger att det du bestämmer nu behöver vara för livet. Livet kommer förändras så många gånger så det är omöjligt att spika det nu. Ta chansen om du får den, känns det inte rätt så backa en ruta och välj en annan väg att gå. Det är inte värre än så. Man ska inte ångra saker man GJORT i livet. Det har hjälpt dig på ett eller annat sätt att bli den du är idag. Men ta chansen så du inte senare tänker : Varför tog jag INTE chansen. Man måste chansa för att vinna.

Lycka till allihopa!
Glada hälsningar från Frida Ivarsson och England!