hur kommer jag vidare?
Ibland är vägen förståelig, synlig och framkomlig, ibland är det i det närmaste obegriplig,
svårtillgänglig och mycket krävande.
Att synliggöra sin väg - kan vara jobbigt, men behöver inte vara det. Våga se sig själv och
det man kan/inte kan.
- titta på vad man måste erövra, vad andra som har kommit längre, kan.
Att ta sig fram - några tar sig fram, de flesta börjar men ger upp under tiden, en del provar inte ens.
Det gäller att fråga sig själv, vem vill jag vara? Den som siktar på att nå målet måste
bita i, hela tiden, aldrig ge upp på sig själv. Det kommer att kännas som att jobba i
uppförsbacke en stor del av tiden. Men för den som vill ordentligt är det inte ett problem.
Göra framsteg - alla framsteg känns inte, de syns inte heller med en gång. De flesta framsteg visar sig
först efter lång tid av ihärdig träning.
Drivet måste du nästan hela tiden, stå för själv. En pedagog eller tränare kan pressa och påminna
men det är till sist du som måste göra jobbet med din egen kropp.
Du bestämmer själv hur långt du vill komma, den här lektionen, och hur nära målet du vill.
Det finns alltid någit att förbättra - stort som litet, ingen annan behöver se eller veta vad du jobbar med.
Det viktiga är att du är klar över vad du vill, hur du ska ta dig dit och att du kan ta dig dit av egen kraft.
Svara gärna på inlägget. / danshäxan
Det här inlägget sparar jag... Jättebra att läsa när man är i en svacka. Jag vet var jag vill och ungefär vad jag behöver göra för att komma dit. Men, som du skriver, det tar lång tid innan man ser skillnad. Och det är det svåraste av allt... Att fortsätta kämpa även om man tycker att man inte verkar komma framåt. Att inte ge upp när man vill det som mest.
jag gör som nea, sparar inlägget. bra att ha när man inte alls känner sig på topp!
vissa saker har jag klart för mig vad jag vill övervinna, men vissa saker ser jag nog inte alls själv..
så tack för det här kloka inlägget, fick mer att tänka över. det här kan nog hjälpa mig på vägen när jag inte alls igentligen orkar.
Ååh, precis rätt! Det här var exakt vad som diskuterades på tågresan ifrån Bollnäs. Även hur dåligt man kan må med att ha press över att måsta prestera. Vi oroas över hur andra tycker, och tror att bara för att ingen säger något är man dålig. Det gäller att hitta olika sätt för att beröma sig själv på så att man inte tappar gnistan när det är tungt. En sak jag också har funderatr över är varför vi alltid frågar vilka våra nackdelar är? Varför ställer vi inte frågan, vad är jag bra på? Det svaret skulle troligtvist bli mycket längre och lättare att svara på, eller vad säger ni skutts? Det kan vara ett tips när man känner sig som en urusel dansare,.. Jag ska också spara detta!
