halsinglandsdansteater

Det tar tid att lära sig vissa saker. Hur orkar man egentligen med att lära sig dem? Att ständigt ha sin kropp i rörelse, låta den vara beredd på att hoppa, springa, rulla och gnistra och göra dig uppfylld av glädje. Hur lång tid tar det egentligen att lära sig alla de saker man känner att man vill? 

Varje dag samma sak: rulla upp och ner, mjuka upp fötterna, nacken och höfterna, knäna över tårna, sickla inte, axlarnas placering och kom i håg att en tendue alltid går genom golvet. Fullt fokus på tekniken.
- Nehej, det gick inte idag heller att få piruetten rak. 
- Jag har försökt och försökt men mina höfter sitter ihop. 
- Varför kan jag inte? 

Varje dag bjuder motstånd, även för mig som dansat ganska många år, 38 år sedan jag började, 24 år i yrket och många gånger på scenen. Jag får ändå alltid arbeta med mitt kroppsfokus och gå tillbaka till varför jag valde det här livet. Det är för att jag brinner, för dansen, uttrycket och skapandet. Jag kan inte vara utan. 

Dansare, världens hårdaste yrke. Självklart är det svårt och tufft. Alla vill inte. Vem som helst kan inte. Det är krävande att bli dansare. Om det vore lätt skulle fler vara dansare. Vägen dit tar tid, ställer krav på dig och går inte att kompromissa med. Det jag själv inte gör, blir inte. Blir det inte trots att jag gör får jag jobba hårdare till det blir. 

Så det jag vill säga är: ge inte upp på dig själv, ge inte upp på din kropp. Tand om dig istället och ha tålamod och uthållighet i allt du gör. Det man verkligen vill, det kan man. Det är du som bestämmer. Vad vill du? Vill du bli dansare? Det vill jag.